Imla Jazz Q är ett nytt inslag på den svenska jazzscenen. Bandet bildades 2009 och har redan 100-tals fans i en egen fanclub. Medlemmarnas bakgrund med erfarenheter från salsa, pop, jazz, klassisk musik, house och dansmusik skapar ett spännande möte mellan olika musikstilar. ”Målsättningen är att spela ny musik och utveckla jazzmusiken, göra den mer i samklang med musikscenen idag. Vi har ingen aning om vad det betyder, men det löser sig på vägen dit”, säger Henrik Dahlström, saxofonist i bandet. ”När folk hör ordet jazz, låser man fast sig i olika bilder av vad den musiken innebär. Vi håller på och letar efter ett uttryck som tar avstamp i våra olika musikaliska bakgrunder och skapar ett eget sound”.

När man lyssnar på Imla Jazz Q hör man tydligt referenser till 60-talsjazz, 80-talsfusion, latin och nutida pop. Men också en del humor och distans. ”Ha, ha – ja, vi försöker att inte snöa in oss på kultursidorna. Man kan säga att vi är extremt seriösa, men aldrig helt allvarliga”, säger Jonas Wiklander, trummis i bandet. ”Henrik brukar säga att han tränar mer på sin autograf än på att spela sax”, fortsätter han och skrattar. Vi tycker att det ska vara kul med musik. Det både känns och syns när vi spelar.”

Namnet då? Vad betyder Imla? ”Nå’t ska man ju heta!” säger Henrik glatt. När man söker på Imla på nätet får man en massa olika träffar på juridiska, religiösa och medicinska referenser. ”Vi vill nog att det ska stå för vår musik. Q:et kom Christer på. Det är bra, för Q kan både stå för Quartet, Quintet eller uppfinnarjocken i James Bond. Det ger oss lite flexibilitet!”. Christer är Christer Thurén, basist i bandet med mångårig erfarenhet från musikscenen. En klippa som håller ihop bandets vilda idéer. Den fjärde medlemmen heter Daniel Forsell. ”Daniel får stå för det musikaliska”, säger Jonas. ”Det kan ju vara bra om någon i bandet vet vad vi håller på med!”.
För trots att de fyra är en rutinerad samling musiker är det i energin från det spontana skapandet, precis på gränsen till det okontrollerade, som de trivs bäst. ”Det ska skava lite”, som Henrik brukar säga.

Just nu håller Imla Jazz Q på att planera vårens och sommarens konserter. Den som vill hänga med i svängarna kan gå in och lyssna på www.imlajazzq.com och anmäla sig till bandets fanclub. ”Där får man info om våra spelningar och lite allmänt om vad som händer med bandet”, säger Jonas. ”Vi ska snart spela in vår skiva. Medlemmar i fancluben kommer att kunna ladda ner den gratis. Det är väl ett bra erbjudande!!”

Jonas Wiklander
Imla Jazz Quartet, Linköping
www.imlajazzq.com

Share on Facebook

Vildklang bildades för ett år sedan i Skåne av mig, Mia Dyberg och den danska trumpetaren Daniel Bonde. Jag har lyssnat mycket på det svensk-norska bandet Fattigfolket och jag älskar tonspråket som finns i deras musik. Jag kände för att spela musik som fångade den stämningen och lekfulheten.

Jag frågade trumpetaren Daniel Bonde och basisten Magnus Adler om de ville spela i mitt band och om dom tyckte om musiken, och som tur var sa dom Ja! Tillsammans med trummisen Matilda Rolfsson blev gruppen komplett.

Så vi lyssnade in oss ännu mera på Fattigfolket och vi började med att spela två av deras låtar och en låt jag hade skrivit. Jag allierade mig med Daniel och tillsammans har vi styrt upp bandet. Förra året fick vi Nordisk kulturfonds Stipendium på 10 000 kr till att genomföra en höstturné i Sverige/Danmark i November 2009.

Trummisen Matilda Rolfsson är en fri fågel, som nuvarande bor i Trondheim och studerar på Konservatoriet där. Daniel Bonde, som utöver trumpeten också är en mästare i komposition och ett musikaliskt vidunder, pluggar på Konservatoriet i Köpenhamn. Både jag, saxofonisten i bandet, och Magnus Adler, den bästa basisten jag känner, pluggar på Fridhem i Skåne. Alla bandmedlemar skriver låtar till Vildklang. Jag komponerar även i till andra grupper. Onsdag d 10/2 spelar jag mina egna kompositioner med en ny kvintett, PÅ JAM på Inkonst i Malmö 19.30.
( http://www.facebook.com/inbox/?ref=mb#!/event.php?eid=286586037356&ref=mf )

Vildklang har en gemensam musikalisk vision som uttrycks i utmanande kompositioner och fritt improviserade delar, med inspiration hämtad från det nordiska landskapet. För oss är glädjen och leken det centrala i musiken.

”Kvartetten Vildklang … musik med rötter i den moderna jazzen.”- Laholms tidning 4/11/09

”Ny spændende jazz” -Kulturhuset Pilegården, DK 6/11/09

På Måndag d 15/2 19.30 på Victoriateatern trotsar Vildklang distansen mellan Norge, Danmark och Sverige och samlas återigen för en enastående konsert i Malmö. Missa inte denna unika kväll med Vildklang och Paavo!

vänliga hälsningar

Mia Dyberg

Share on Facebook

Minnesord till Ed Thigpen skrivet av den danska jazztrummisen Jonas Johansen.

Share on Facebook

Jens Jefsen berättar om sitt liv som kontrabassist i Danmark.

Share on Facebook

En artikel om det nya dansk-norska jazz-skivbolaget Barefoot Records.

Share on Facebook

Ensembleformatet storband (big band), dvs 13 blåsare plus komp, är historiskt sett en ensembleform som har varit med att sätta svensk jazz på världskartan genom bla Sveriges Radios Storbands framgångar i USA i slutet av 50-talet och Tolvan Big Bands internationella framgångar på 80-talet.
Dessutom var storbandsjazzen under lång tid den musikform som användes i många kommersiella sammanhang, tex i TV-shower, filmer, reklam etc etc.
Det jag vill ha sagt är att storbandsjazzen är en stor del av dels Sveriges musikaliska identitet och en stor del av vår historia och därför värd att värna!

I egenskap av musikalisk ledare för Monday Night Big Band (MNBB) i Malmö skulle jag vilja belysa ett stort problem som alla storband på högre nivå i detta land kämpar med, nämligen ekonomin.

Monday Night Big Band startades 1988 av saxofonisten Jörgen Nilsson och har i mer än 20 år varit ett Malmöbaserat storband med hög musikalisk standard, höga ambitioner och en diger meritlista med spelningar i bla USA, Danmark, Norge, Frankrike och Italien.

Vår kärnverksamhet består idag av måndagsspelningar på Musikpuben Mattssons i Malmö dit vi även lyckats locka gästsolister som Michael Abene, Timo Lassy, Vivian Buczek, Jan Lundgren etc, dvs gäster av både internationell och lokal karaktär med det gemensamma att de alla håller en hög musikalisk standard och tillför både MNBB och publiken otroligt mycket!
Vi har fyra arrangörer i bandet som alla bidrar med sina alster, och vi tror på att spela en blandning av modernare klassiska storbandsarrangemang och ny musik.

Malmö Stad anser att MNBB gör en kulturgärning för staden och stödjer därför vår kärnverksamhet med ett litet bidrag som täcker våra löpande kostnader.

Vad MNBB skulle vilja göra, förutom att spela på Mattsons, är att komma ut och predika storbandsjazzens evangelium, dels i andra konsertlokaler, dels i skolor och dels i helt nya sammanhang genom att göra så kallade ”cross-over-projekt”, dvs hitta sammarbetspartners i andra genrer och spela på scener som traditionellt är främmande för storband.

Här stöter dock MNBB alltid huvudet i väggen! Anledningen till detta är den bistra ekonomiska verklighet som professionella storband i Sverige arbetar under.

MNBB består av en blandning av professionella musiker och musiklärare på Högskole/Folkhögskolenivå. Detta innebär att musikerna måste ersättas för spelningar utanför våra ”öppna repetitioner” på Mattssons då spelningar på kvällstid annars skulle innebära inkomstbortfall för de professionella musikerna och spelningar på dagtid (skolkonserter) skulle innebära detsamma för musiklärarna.

Låt oss ponera att varje musiker ska få ut minst 1.000 kr netto för en spelning (vilket för övrigt är så lågt satt att det innebär en löneutveckling sedan 1990-talet på i det närmaste 0%).

För att kunna betala ut 1.000 kr netto per man måste MNBB fakturera/få in 2.000 kr brutto per man då cirka 50% av bruttokostnaden ska in till staten i form av skatt och sociala avgifter.
Vi är 16 man, vilket alltså ger en bruttokostnad på 32.000 kronor för en konsert.

Märk väl att dessa 32.000 kr enbart täcker musikernas gager. Till detta ska räknas resor, ev traktamente, ev hotell, kostnader för hyra av konsertlokal, hyra av ljudanläggning, hyra av ljusanläggning, kostnad för ev solist etc etc.

Ni förstår vart jag vill komma…. Att få in de pengar som behövs kräver antingen en gästsolist som drar fulla hus, vilket i praktiken innebär någon som är kommersiellt gångbar, eller ett rejält statligt stöd.
Här hamnar man i ett ”moment 22″ då man, enligt mina tidigare erfarenheter, automatsikt diskvalificerar sig för statligt stöd genom att spela med en kommersiellt gångbar solist. Dessutom bör storbandsjazz kunna få existera ”på egna ben” utan att det alltid ska stå en sångare framför orkestern.

Jag anser att den största kulturgärning staten skulle kunna göra är att införa skattelättnader för stora professionella ensembler med en storlek på, låt säga mer än 10 personer.
Denna skattelättnad skulle utformas så att varje orkester, i det här exemplet MNBB, kunde betala ut exempelvis 5.000 kronor per år och musiker skattefritt.

Jag anser det viktigt att storbandet som ensemble får fortsätta att utvecklas och att sätta Sverige på kartan!!
Vi upplever dessutom ett brett intresse för storbandsjazz med avseende på åldersfördelningen och jag är övertygad om att storbandens publik skulle växa om ensembleformen bara gavs möjlighet att komma ut och få mer uppmärksamhet!

Vi storbandsmusiker i Sverige sponsrar redan musikformen genom ideellt arbete troligen motsvarande 100.000-tals kronor årligen och jag anser att vår kulturgärning skulle kunna få lite hjälp på vägen genom en förhållandevis enkel och billig åtgärd!!

Storbandsälskare i detta land: Förenen Eder!!!

Mårten Lundgren
trumpetare, arrangör och musikalisk ledare för Monday Night Big Band, Malmö

Monday Night Big Band

Share on Facebook

Kære svenske søstre og brødre

Jeg har altid følt en stærk affinitet for den skrøbelige, ofte melankolske lyrik i svensk jazz, og har haft vidunderlige musikalske samarbejder med talrige svenske musikere, som Peter Danemo, Krister Jonsson, Joakim Milder, Jacob Karlzon, Bobo Stenson, Esbjørn Svensson, Anders Jormin og mange, mange andre.
Mine forældre fortæller mig, at jeg som spæd blev helt salig, når min far lagde mig på ryggen i sit skød (=i sit knæ), og dirigerede med hænderne over mig til Jan Johanssons svenske folkevise-versioneringer.
Siden sad jeg ofte, som barn i Helsingør, og lyttede til svensk jazzradio, hvor jeg mødte Börje Fredriksson, Bernt Rosengren, Nisse Sandström, Harry Bäcklund, Bobo Stenson m.m.fl.

Men dybest ind i mig talte Lars Gullins baryton.
Min far forærede mig en grammofonplade med Gullins musik fra 1959-60. På den var der en fuldstændigt svimlende smuk, og mesterligt stor Darn That Dream. Jeg var solgt!

Efter min mening er der ingen større barytonsaxofonist i jazzen overhovedet, end Lars Gullin. Harry Carney var en stor barytonsaxofonist, men ingen solist. Pepper Adams har fantastisk energi, og er en herligt medrivende solist, men ikke megen lyd, Serge Chaloff var tæt på, med stor tone og intens nerve, men ustabil, Mullligan var fed i et par år, og gav så efter for sin indre salong-musiker, Cecil Payne har en vidunderlig lyd, men kommer kun sjældent over det jævne (undtagelsen er fem kvintet indspilninger med Duke Jordan og trombonisten Eddie Bert, hvor Payne er aldeles lysende).

Men ingen ejer barytonen som Gulllin, uforlignelig lyd, perfekt fracering, de smukkeste linier, med et spænd som kun matches af Lee Konitz.
Det er fuldstændigt ufatteligt for mig, at ingen, foruden hans søn, alt for tideligt afdøde Peter Gullin, har forsøgt at behandle instrumentet som han.

Det er fuldstændigt indlysende at det store, skrøbelige instrument, er det der skal behandles med størst nænsomhed af alle saxofonerne, til gengæld tilbyder det så en lyd som intet andet instrument, en blanding af noget stort, magt- og malmfuldt, og noget uendeligt sart, det tyske ord zerbrechlich, passer faktisk perfekt her.

For ca to år siden fik jeg, der jo har spillet tenorsax altid, endelig mit mangeårige ønske opfyldt, og fandt en barytonsax, jeg kunne betale for.
Ude på landet, i Herzmusik i Sorø, stod et gammelt bandinstrument, en Elkhart fra 1928 i sølv. Den havde ikke højt E og F, men den lød fuldstændig guddommeligt, og den var billig. Så jeg ringede fra butikken hjem til Peter Jessen hos I.K.Gottfried, for at høre om han mon kunne konstruere et højt E og F til den. Ja, lød svaret, and the rest is history.

Så jeg har påtaget mig, efter bedste ringe evne, at forvalte Gullins barytonarv, når nu andre tilsyneladende ikke vil. Og det gør jeg, sammen med Christina von Bülow, i orkestret Silhouette, hvor vi spiller en række af Gullins kompositioner, blandet med vore egne.
Idéen til Silhouette opstod da vi to for nylig mødtes tilfældigt ved et arrangement, hvor vi begge skulle spille: Jeg stod med min da nys anskaffede baryton og øvede på Gullin-kompositionen Silhouette, og pludselig blandede de smukkeste altsax-linier sig med mine egne. Ind trådte Christina, og hermed fødtes idéen til orkestret Silhouette.

Fredrik Lundins Silhouette

I orkestret medvirker desuden Jacob Fischer – guit (der bl.a. spillede i Peter Gullins trio), Daniel Franck – bas (hans storebror er Thomas Franck) og Jeppe Gram – trommer.
Vi har spillet siden efteråret 2008, og har nu endeligt taget mod til os, og vil tillade os at fremvise noget af svensk jazz’ arvesølv for svenskerne selv.

Det gør vi i den 4/12 i Höör, den 9/12 i Eskilstuna (Fredrikssons hjemby) og 10/12 på Fasching i Stockholm. Vi ret nervøse, men håber at der vil blive taget venligt i mod os.
Skulle man være forhindret i at møde op et af disse steder, kan man høre noget fra en koncertoptagelse her!

Fredrik Lundin

PS. Jeg efterlyser videoer med Lars Gullin og med Börje Fredriksson!
Har nogen kendskab til film/video med Lars Gullin. I STV’s portrætudsendelser af Lars Gullin, er der jo flere klip. Ved nogen hvor man kan få fat i de udsendelser hvorfra klippene stammer ?
Er der derudover nogen der ved om der overhovedet findes noget tv/video/film med Börje Fredriksson? Skriv en kommentar til mit indlæg og fortæl om Du kender noget!

Dette er det længste stykker Gullin på video, jeg kender til:

httpv://www.youtube.com/watch?v=tmLEN-VVSiQ

igen hilsen
Fredrik Lundin

Share on Facebook

Velkommen til jazzblog.se! Oprettelsen af en ny svensk jazzblog-afdeling er jo en fin anledning til at gøre opmærksom på de stadigt stærkere bånd, der knyttes mellem jazzbroderfolkene i Sverige og Danmark. Denne blogs ophavsmand, Anders Larson, er jo et lysende eksempel via hans svenske statsborgerskab og danske bopæl.

Et andet eksempel er min nyetablerede svensk-danske trio, som befolkes af to formidable svenske herrer, der begge prydes af det gode svenske navn Daniel, henholdsvis Daniel Franck og Daniel Frederiksson. I min kommunikation med dem kan jeg ikke en gang benytte mig af deres initialer, for at specificere, hvem jeg taler til. Ret irreterende. Forslag modtages med tak!

Der ligger nu ikke nogen speciel inter-skandinavisk strategi bag mit valg af medmusikere. Repertoirevalget er ikke styret af et ønske om at være specielt nyskabende, selvom jeg som musiker egentlig godt kan lide at søge henimod nye brydninger i musikken (min arabiske big band-serie kunne være et eksempel på dette).

Jeg vil gerne aflevere musikken elegant og retningssikkert – det gælder sådan set hvilken som helst konstellation, jeg stiller med. I tilfældet med de 2 X svensk Daniel + undertegnede er en af trioens forudsætninger, at vi ikke skal ud og ”opfinde swing-ottendedelene” hver gang, vi stiller op. At være søgende (både i forberedelsen og afviklingen af koncerten) skal jo balanceres i forhold til, at man er ude at ”underholde”.

En nørdet og introvert tilgang virker ikke særlig hensigtsmæssig i forhold til de undertiden skarptslebne arrangementer, temposkift m.m., som vi har gjort til en del af udtrykket. Men, igen, vi er jo jazzmusikere og spiller ikke et fixeret nodebillede – og tænker/føler heller ikke i stramme indhegninger. Derfor skal indfald og jazzinstinkt jo også have plads, så her ligger én af udfordringerne. Jeg kan ikke ikke afgøre, om mit valg af svenske samarbejdspartnere giver bedre forudsætninger for at forløse musikken på det beskrevne grundlag, men det rejser jo spørgsmålet:

Er ovenstående et udtryk for en reaktionær tilgang til musikken (jeg kender godt mit eget svar….men der findes jo flere) og – sideordnet – præges skandinaviske jazzmusikere af forskelligartede, nedarvede dogmer, som f.eks. gør dem mere eller mindre grænsesøgende/nyskabende som udgangspunkt? Kom gerne med kommentarer!

Herpå en lille reklame:
Som en broderfolkehyldest spiller vi d. 5/2-2010 i Kbh. på Karens Minde Kulturhus og dagen efter i Hälsingborg på byens jazzfestival.

Kærlig hilsen

Nikolaj Bentzon

Share on Facebook

Här är Sveriges nya blog om jazz, med artiklar skrivna av de främsta svenska jazzmusikerna.

Läs om nya cd-projekt, kommande koncerter, tankar om musik och livet som jazzmusiker, och kom i dialog med musikerna.

Jazzbloggen finns också på danska, se mer här!

vänliga hälsningar
Anders Larson
trombonist, komponist, arrangör och intiativtagare till bloggen

PS. Skriv upp Dig som prenumerant på vårt nyhetsbrev så får du besked direkt när bloggen är igång! Se mer till höger på sidan.

Share on Facebook